Till startsidan

Axel Hamberg

Till Laponiatjuottjudus


Axel Hambergs arbeten i Sarek

Sarekarbetena började med en glaciärinventering. För att kunna ange glaciärernas lägen och utbredning krävdes en karta, men den som fanns hade så stora brister att Hamberg tvingades att göra en egen. Han använde redan från början den fotogrammetriska metoden, som han tidigare utnyttjat på Spetsbergen 1892. Kamerorna konstruerade han själv och med dessa tog han sammanlagt 1 800 fotografier.

Triangelmätningarna med teodolit från topparna blev ett besvärligt kapitel, inte minst på grund av att topparna ofta var insvepta i dimma eller moln. Hamberg sammanfattar det med att ”genomförandet av dessa mätningar har varit en oupphörlig kamp med svårigheter”.

Till slut fanns det ändå ett underlag för en karta i skala 1:50 000, men han fick aldrig tid att sammanställa resultaten. Däremot utgav han en karta i skala 1:300 000 som medföljde hans klassiska lilla resehandbok från 1922 över Sarek. Egentligen var den i första hand tänkt som ortnamnskarta. Hamberg hade under fältarbetena upptäckt att många namn på generalstabskartan var felaktiga eller saknades, så för att Sarekguiden skulle bli begriplig fick den åtföljas av en egen karta med de namn som Hamberg systematiskt upptecknat. Skalan var liten och den hade bara två höjdkurvor inlagda, trots detta ansågs den avgjort bättre än generalstabsbladet, och trycktes också på nytt 1954. Den användes av Sarekbesökare ända tills den flygfotogrammetriska kartan över området kom 1970.

Hambergs Sarekkarta från 1922

Hambergs Sarekkarta från 1922, här i nytrycket från 1954 (klicka för större karta).

>Mer om Hambergs kartläggning av Sarek


Syftet med de många fotografierna var att underlätta kartarbetet genom den fotogrammetriska metoden. Samtidigt har de många gånger ett egenvärde, dels som landskapsfotografier, dels som dokument över naturgeografiska förändringar, särskilt beträffande glaciärer och deltalandskap. Även geologiska objekt avbildades: veckformad berggrund, strandlinjer, isälvsavlagringar, drumliner. Men som rutinerad amatörfotograf avbildade Hamberg även annat: människorna han arbetade med, de olika mätinstrument och apparater han installerade, samerna och deras liv, husbyggandet, lägerlivet, transporter till fots eller på skidor, med renar, hästar och båtar. Och då och då landskapsfotografering för dess egen skull. Bilder från kartarbetet, husbyggandet och de olika mätningarna finns på särskilda avdelningar; på länken nedan följer mer om allmänna Sarekbilder.

Utsikt över Rapadalen och Låddepakte från Piellorieppe

”Utsikt öfver Rapadalen och Låddepakte från Pelloreppe” 14 aug 1909.

>Mer om allmänna Sarekbilder


Tidigt började Hamberg mäta på olika platser i Sarek. Förutom de inledande glaciärmätningarna tillkom snart meteorologiska och hydrologiska mätningar vid olika stationer med självregistrerande instrument. Kulmen på mätverksamheten blev det meteorologiska observatoriet på Pårtetjåkko, byggt på 1 830 meters höjd. De oanade problemen med rimfrostbildning tvingade fram en lösning med observatörer som kunde hålla efter instrumenten. Under 1914-1918 var observatoriet bemannat av unga fysiker, två åt gången, som mätte varje timme.

Reparation av meteorografen på Pårtetjåkko

”Reparation af meteorografen på Portitjokko.” 3 juli 1903 (klicka för större bild).

>Mer om Hambergs meteorologiska arbeten i Sarek


Under arbetena i centrala Sarek hade Hamberg och hans medhjälpare bott i tält eller kåtor. Vid en vårvintertur 1902 där smältvatten rann in i kåtan bestämde sig Hamberg för att bygga något slags hus. Vid en leverans av ”efterlängtade instrument” året innan hade de lådor som instrumenten transporterats i lämnats kvar på platsen. Redan i juli, bara några månader efter episoden med smältvattnet i kåtan, tog man tillvara dessa lådor och återanvände virket för att bygga ett litet, enkelt hus, som Hamberg kallade ”hotell Säkok” efter platsen i södra Sarek.

Skårkashyddan i Rapadalen

”Skårkashyddan i Rapadalen.” 15 aug 1915 (klicka för större bild).

De fem hus som byggdes 1911-1914 var mer avancerade och framför allt märkliga. För att spara vikt och därmed minska transportsvårigheterna hade Hamberg tänkt ut en ny konstruktion: en regelstomme som kläddes med galvaniserade järnplåtar in- och utvändigt, med isolering av bomullsvadd. Vikten minskades till en tredjedel och byggmetoden fick han patent på. Det började med hyddan på Pårtetjåkko för att kunna bedriva kontinuerliga meteorologiska observationer (efter att ha gett upp försöken med självregistrerande instrument). Byggmetoden blev så lyckad att Hamberg uppförde fyra ytterligare hyddor.

>Mer om Hambergs husbyggande


>Till startsidan

Rev. 2018-06-13