Axel Hamberg föddes 1863 i Stockholm. Efter de inledande universitetsstudierna, där kemi, mineralogi och geologi var huvudämnena, ägnade han sig huvudsakligen åt mineralogiskt arbete det närmaste decenniet. 1893 blev han docent i mineralogi och kristallografi vid Stockholms högskola, 1907 blev han professor i geografi vid Uppsala universitet.
Han förblev akademiskt verksam hela livet, och detta liv som forskare och lärare inrymde även ett omfattande arbete i fält, särskilt i Sarek. Han var dessutom praktiskt begåvad och utvecklade ofta instrument och metoder, exempelvis de kameror han använde vid sina kartarbeten. Men det mest anmärkningsvärda hos honom var själva ämnesbredden. Vid den här tiden var det visserligen vanligt att vetenskapsmän besatt bredare kunskaper än idag (helt naturligt eftersom ämnena inte hunnit fördjupas lika mycket) men inte många kunde uppvisa den bredd som Hamberg hade.
På den geologiska grunden byggde han vidare med ämne efter ämne. Tidigt kom hydrografi, kartografi och glaciologi in i hans liv, sedan rullade det vidare med hydrologi, meteorologi, i viss mån även geofysiska arbeten samt - husbyggnad!
Med utnämningen till professor i geografi drogs hela det geovetenskapliga fältet in i hans undervisning, samtidigt som den kulturgeografiska halvan av ämnet tillkom. Var han inte bred redan innan så blev han det då.
Hamberg med elever på exkursion i Kinnekulle 1904 (klicka för större bild).
>Mer om Hambergs akademiska karriär som geolog och geograf
1892 reste Hamberg med en sälfångstskuta till norra Ishavet. Resan var avsedd som ”en förelöpande rekognoscering”, men givetvis tänkte han även utföra vetenskapligt arbete, i den mån tillfälle gavs.
Det aktuella fartyget var Gjöa, med hemmahamn i Tromsö. Skepparen H. C. Johannesen och 13 mans besättning tog emot Hamberg som ensam passagerare. Med dem levde han 11 maj – 9 augusti; återresan som tog en knapp vecka skedde med ett annat fartyg. Under resan besöktes bland annat Beeren Eiland (Björnön) söder om Spetsbergen samt flera platser på själva Spetsbergen.
”Ishafsjakter i hamnen vid Langesund. Den 18 maj 1892” (klicka för större bild)
Nu blev resan inte riktigt vad han hade tänkt sig. I sin skildring av den (i tidskriften Ymer 1894) beskriver Hamberg besättningen som nyckfull och ombytlig till humöret. Han talar om ”skepparens oginhet och brist på tillmötesgående” och att denne rentav tycktes vilja hindra Hamberg från att kunna göra vetenskapliga arbeten.
Men då och då gick det bättre, exempelvis när fartyget länge låg kvar i Kings bay och Hamberg fick chansen att undersöka några glaciärer där, som han gav namnet Lovéns névéer (idag benämns de Lovéns glaciärer). Han fotograferade dem från två stationspunkter med en modifierad kamera och kunde sedan konstruera en kartskiss, som blev den första tryckta svenska karta som framställts med den fotogrammetriska metoden. Glaciärstudierna kompletterades efter återkomsten till Norge med studier av Svartisens glaciärer vid Holandsfjorden, innan Hamberg fortsatte till Sverige. Glaciärintresset hade vaknat och det skulle bli mer av detta senare, liksom av fotogrammetriska arbeten.
Det blev ännu en resa till Arktis, denna gång till Spetsbergen och Kung Karls land på en expedition ledd av A. G. Nathorst sommaren 1898. Liksom på den första arktiska resan var Hamberg hydrograf, men nu "dessutom mineralog, geolog, kartograf och fotograf”.
”Glacierer vid Smeerenburg på Spetsbergen. aug. 1898.” (klicka för större bild).
Kartläggningen och undersökningen av Kung Karls land var huvudsyftet med expeditionen, och där medverkade Hamberg dels genom att tillsammans med C. J. O. Kjellström upprätta en karta, dels genom en undersökning av basalterna. Innan dess hade man besökt Baie Recherche och van Keulen Bay på Spetsbergens västkust; dessa fjordar kartlade Hamberg ensam. Vid båda tillfällena använde Hamberg den fotogrammetriska metoden, medan Kjellström litade till traditionella mätningsmetoder för sina avsnitt.
För att kunna genomföra karteringarna krävdes astronomiska positionsbestämningar och jordmagnetiska mätningar (för att fastställa kompassens missvisning). För dessa arbeten hade man i regel med sig en fysiker, men på just denna resa medföljde ingen sådan. Eftersom de övriga expeditionsdeltagarna huvudsakligen var biologer, blev det Hamberg som låg närmast till hands att utföra dessa uppgifter. Det instrument expeditionen använde för de jordmagnetiska mätningarna kunde mäta inte bara deklinationen, vilket skulle ha räckt för kartarbetena, utan även inklinationen och magnetfältets styrka. Alltså passade Hamberg på att undersöka även dessa egenskaper i det jordmagnetiska fältet under resan.
Hambergs roll som hydrograf, den centrala, ledde till en kartläggning av vattnets temperatur och salthalt i området mellan Spetsbergen och Nordnorge.
>Mer om Nathorstexpeditionen 1898
1895, när Hamberg var 32 år gammal, fick han uppdraget att under en sommar inventera glaciärer i det då nästan okända Sarek. Efter glaciärerfarenheter från Arktis, Norge och Schweiz var det ett arbete han gärna åtog sig för att få chansen att studera svenska glaciärer.
”Mikajökelns öfre del, sedd från bergsryggen på jökelns sydöstra sida.” 3 augusti 1895.
Redan under detta första besök bestämde han sig för att återkomma nästa sommar, snart var han fast och Sarek skulle visa sig bli det stora livsprojektet: varje sommar till 1931 arbetade han i Sarek, med endast två undantag: 1898 (Spetsbergsexpedition) och 1917 (sjukdom). Till dessa 35 sommarvistelser kommer 6 vinterbesök i området.
Från början gällde det glaciärerna, men snart utvidgades arbetena till att omfatta kartritande, berggrund, kvartärgeologi, meteorologi och hydrologi.
Eftersom den befintliga kartan var för bristfällig tvingades han upprätta en egen, ett arbete som växte i omfattning och blev mycket tidskrävande.
1901 publicerade han i Ymer den första större sammanfattningen av sina undersökningar av Sareks berggrund, kvartärgeologi, glaciärer och meteorologiska förhållanden. På detta arbete doktorerade han också 28 maj samma år.
Men arbetet i Sarek fortsatte, och skulle utvidgas med husbyggen och ett meteorologiskt observatorium.
>Mer om Hambergs arbeten i Sarek
Rev. 2014-01-07